Statsskulden

1 321,3Miljarder kronor
mar-16

Under och efter krisåren i början på 1990-talet ökade skulden kraftigt och var i mitten av årtiondet uppe i cirka 1 400 miljarder kronor. Skuldkvoten, det vill säga statsskulden som andel av BNP, uppgick under dessa år till närmare 75 procent men har under senare år minskat till omkring 35 procent.

Statsskulden påverkas framför allt av hur statens utgifter och inkomster förhåller sig till varandra. Om staten har högre utgifter än inkomster innebär det att staten måste låna pengar för att täcka underskottet. Utöver detta betalas ränta på statsskulden. Skulden påverkas också av till exempel valutakursförändringar då skulden finansieras med lån i både svensk och utländsk valuta.

Det finns två mått på statsskulden, konsoliderad och okonsoliderad. Skillnaden är att i den okonsoliderade skulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper. Riksgäldskontoret använder sig av just detta mått och det är också den okonsoliderade skulden som ligger till grund för statsskuldsräntorna. Däremot använder sig regeringen ofta av den konsoliderade skulden och den är kanske också lämpligare att använda vid internationella jämförelser.

Statsskulden som andel av bruttonationalprodukten, BNP, uppgick till knappt 34 procent i slutet av 2015. Genom att sätta skulden i relation till BNP kan man jämföra statsskuldens storlek med landets totala ekonomi. Sedan 1990-talskrisen har statsfinanserna blivit betydligt starkare och den statliga skuldsättningen har gått ner. Som mest uppgick statsskulden till nära 75 procent av BNP under den tidiga delen av 1990-talet. Bakom nedgången ligger besparingar som gjordes i mitten av 90-talet och en relativt stark ekonomisk tillväxt. Staten har också fört över pengar från AP-fonderna till statskassan och sålt aktier i bland annat Telia. Tillsammans har dessa saker gjort att statsskulden, mätt som andel av BNP, sjunkit relativt snabbt.

Internationellt sett är den svenska statsskulden låg. Vi hör till de EU-länder som har allra lägst offentlig skuldsättning. Detta framgår om man jämför den så kallade Maastrichtskulden.

De som ansvarar för att förvalta statsskulden är Riksgälden. De ska förvalta skulden så att kostnaderna minimeras samtidigt som de ska ta hänsyn till riskerna. Det betyder att Riksgäldens bedömning av hur de ska förvalta skulden är ekonomisk och inte politisk. Det är också kostnaderna och riskerna som avgör hur stor del av skulden som ska lånas i svensk respektive utländsk valuta.

Skulden finansieras till nästan 70 procent av lån i svenska kronor. Detta görs genom att ge ut obligationer och statsskuldsväxlar. Endast en mindre andel lånas direkt från privatpersoner och mindre företag, ofta i form av premieobligationer. Resterande lånas av stora pensionsfonder, försäkringsbolag, kommersiella banker och Sveriges Riksbank men också utländska centralbanker.