Högkonjunktur eller lågkonjunktur?

Under 2016 lämnade Sverige den mycket utdragna lågkonjunkturen som startade med finanskrisen och gick in i en högkonjunktur. Enligt det så kallade BNP-gapet ser dock inte högkonjunkturen ut att bli särskilt stark.

För att avgöra var i konjunkturcykeln en ekonomi befinner sig brukar man titta på hur högt det så kallade resursutnyttjandet är. Konkret försöker man avgöra hur hög BNP skulle kunna vara utan att ekonomin för den sakens skull överhettar. Man kallar detta för potentiell BNP och den beräknas bland annat utifrån den demografiska utvecklingen, samt antaganden om hur produktiviteten och strukturella faktorer på arbetsmarknaden kommer att utvecklas.

Den potentiella BNP:n är ingen maximal nivå utan anger snarare ett jämviktsläge. Skillnaden mellan faktisk BNP och potentiell BNP kallas för BNP-gap. När detta är negativt befinner sig ekonomin i lågkonjunktur och när det är positivt är det högkonjunktur. När den faktiska BNP:n växer fortare än den potentiella säger man att ekonomin befinner sig i en konjunkturuppgång.

Om BNP-gapet är negativt och vi befinner oss i lågkonjunktur kan produktionen öka utan att det skapar inflation. I själva verket underutnyttjas då produktionsfaktorerna – arbetskraftskraften och realkapitalet – vilket dämpar prisutvecklingen.

I diagrammet ovan redovisas Konjunkturinstitutets bedömningar av hur produktionsgapet har utvecklats från 1981 och framåt. Nittiotalskrisen och finanskrisen syns båda tydligt som djupa svackor i grafen.

Den lågkonjunktur som finanskrisen förde med sig varade i hela sju år. Konjunkturinstitutet gör dock bedömningen att BNP-gapet återigen blir positivt under 2016, vilket betyder att vi har lämnat lågkonjunkturen bakom oss. Konjunkturen stärks sedan något ytterligare under 2017 för att därefter plana ut under 2018. Bedömningarna av det framtida BNP-gapet tyder dock på att högkonjunkturen sammantaget inte blir särskilt stark.