Inflation - internationellt

Inflation innebär att den allmänna prisnivån stiger i ekonomin, eller enklare uttryckt, att de varor och tjänster vi konsumerar blir dyrare. På många håll i världen har inflationen under senare år varit låg, särskilt under perioden efter finanskrisen 2009.

Inflationstakten mäts vanligtvis genom att se till hur snabbt konsumentprisindex (KPI) stiger. KPI anger prisnivån på en korg av varor och tjänster och ska avspegla hushållens faktiska konsumtion. Om hushållen köper mycket av en viss vara eller tjänst får den en högre vikt i indexet.

Under 1970-talet ökade inflationen kraftigt i hela världsekonomin. Viktiga faktorer bakom detta var oljekriserna 1973 och 1979. Än idag är det så att när priset på olja stiger får det stora följdverkningar på priserna eftersom olja ingår som insatsvara i ett stort antal produkter.

När inflationen är hög leder det ofta till osäkerhet och återhållsamhet vad gäller investeringar. Hög inflation anses därför generellt som negativt för en ekonomis tillväxtmöjligheter. För att möta inflationen stramade många OECD-länder upp den ekonomiska politiken under 1980-talet vilket innebar att prisökningarna dämpades.

Medan inflationen i OECD-länderna succesivt kom ner till en lägre nivå upplevde Sverige en kraftig inflationsökning under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Huvudförklaringen var en mycket expansiv ekonomisk politik finansierad med stora budgetunderskott, generösa löneökningar, kombinerat med återkommande devalveringar av kronan.

I början av 1990-talet lade Sverige till slut om inflationspolitiken i syfte att stabilisera priserna. Bland annat antog Riksbanken år 1995 ett inflationsmål på 2 procent. Detta tillsammans med en hårdare internationell priskonkurrens har bidragit till att inflationen sedan dess legat på en historiskt sett låg nivå, både i Sverige och i omvärlden. Under senare år har inflationstakten varit väldigt låg i Sverige. En viktig förklaring till detta har varit en svag internationell efterfrågan.

I diagrammet finns data för ett stort antal länder och bland dem återfinns både exempel på länder som upplevt problem med deflation, det vill säga fallande priser, och länder som haft det motsatta problemet – hyperinflation. Japan är ett exempel på en deflationsekonomi, där prisnivån sjunkit under flera år under 2000-talet. Brasilien och Argentina är exempel på länder som under 1980- och 1990-talen upplevde hyperinflation.