Strukturförändringar i sysselsättningen

Sysselsättningen inom industrisektorn samt inom jorbrukssektorn har minskat sedan 1965. Efter det har sysselsättningen istället ökat inom tjänstesektorn och, fram till 1990-talet, till stor del även inom den offentliga sektorn.

Under perioden 1965 till idag har det skett stora förändringar i vad vi arbetar med. Den största förändringen är att den offentliga sektorns andel av den totala sysselsättningen mer än fördubblats. Den svarar idag för drygt 30 procent av den totala sysselsättningen. Samtidigt har industrins andel av sysselsättningen halverats sedan 1965. Även andelen sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk och fiske har minskat kontinuerligt.

En sjunkande sysselsättning i en sektor är i sig inte negativt om andra sektorer samtidigt expanderar och den totala sysselsättningen ökar. Industrins minskande andel beror delvis på att verksamheter har lagts ut på andra företag som räknas till tjänstesektorn och på produktivitetsförbättringar som har minskat behovet av anställda. En tredje orsak är att företag, och i viss utsträckning hela branscher, har slagits ut med tiden.

För tjänstesektorn var utvecklingen fram till mitten av 1980-talet negativ med en sjunkande sysselsättningsandel. Sedan dess har utvecklingen vänt och sysselsättningsandelen ökar i tjänstesektorn. Idag svarar sektorn för ungefär hälften av den totala sysselsättningen.

I offentlig sektor ingår inte statliga affärsverk och offentligt ägda företag. Med industri avses gruvor, tillverkningsindustri samt el-, gas-, värme- och vattenverk. Tjänstesektorn omfattar huvudsakligen byggnadsindustri, varuhandel, hotell- och restaurangrörelser, samfärdsel, post, tele samt uppdrags-, bank- och försäkringsverksamhet.

SNI-indelning i olika näringsgrenar ger inte samma resultat som sektorindelning mellan privat och offentlig sektor. Det beror på att det inom vissa näringsgrenar finns inslag av både privat och offentlig sektor men som inte kan särskiljas.