Löneutrymme

När man talar om löneutrymme brukar man mena hur mycket lönerna kan stiga utan att näringslivets lönsamhet eller sysselsättningen tar stryk. En hållbar löneökningstakt helt enkelt. Med lön avser man inte enbart själva lönen utan hela arbetskraftskostnaden, inklusive sociala avgifter. 

Utvecklingen under enskilda år bör tolkas med försiktighet. När ekonomiska kriser slår till, såsom finanskrisen år 2008 eller coronakrisen år 2020, så kan de ge stora utslag på kort sikt. För 2020 ingår dessutom permitteringslöner i företagens lönesumma vilket gör att kostnaderna ser högre ut än vad de faktiskt var. Mer information om avvikelser till följd av corona finns i kommentarer till BNP-beräkningarna.

Det finns ingen formel som exakt visar hur mycket arbetskraftskostnaderna kan stiga under ett givet år. Däremot finns en tumregel som gäller för lite längre perioder. Den säger att löneutrymmet bestäms av hur mycket produktiviteten och priserna ökar. Att det är just dessa faktorer som är avgörande beror på att produktiviteten mäter hur mycket vi producerar per arbetad timme och priserna anger hur mycket betalt företagen får för de varorna och tjänsterna. Om vi producerar mer och priserna stiger kan även arbetskraftskostnaderna stiga.

Som framgår av diagrammet ovan har detta samband hållit relativt väl över tid. De reala arbetskraftskostnaderna, som justerats för utvecklingen av förädlingsvärdepriset i näringslivet, har följt produktiviteten under långa perioder. Arbetskraftskostnaderna har ökat i nivå med löneutrymmet. Under senare år har dock denna följsamhet inte varit lika stark. Framförallt skedde en inbromsning av produktiviteten strax innan finanskrisen. Därefter hade vi ett antal år med mycket svag produktivitetsutveckling samtidigt som arbetskraftskostnaderna fortsatte att stiga i ungefär samma takt som tidigare.

Utvecklingen kan även illustreras i tabellform. Mellan 2001 och 2011 steg produktiviteten i näringslivet med i genomsnitt 2,2 procent om året. Samtidigt ökade förädlingsvärdepriset med 1,2 procent om året. Lägger man ihop dessa uppgår löneutrymmet till 3,4 procent. Detta överensstämmer väldigt väl med den faktiska ökningen av arbetskraftskostnaderna. Samma följsamhet ses dock inte för perioden efter 2011. Istället för att då bromsa in har arbetskraftskostnaderna fortsatt att öka i nästan samma takt som tidigare (3,1 procent), trots att framför allt produktiviteten stigit betydligt långsammare.

För tillverkningsindustrin, som genom Industriavtalet ska verka normerande för lönebildningen, har utvecklingen varit mer balanserad under 2000-talet. I tabellen nedan framgår att produktiviteten och priserna inom industrin ökade med sammanlagt 3,4 procent om året mellan 2001 och 2011, vilket var nästan lika mycket som arbetskraftskostnaderna steg med. Efter 2011 har arbetskraftskostnaderna ökat i ungefär lika hög takt: 3,8 procent om året – en siffra som ungefär motsvarar pris- och produktivitetsutvecklingen.