Löneandel och vinstandel

Löneandelen visar hur stor del av förädlingsvärdet som tillfaller arbetstagarna i form av löner eller sociala avgifter. I Sverige har löneandelen varit relativt stabil sedan mitten av 1980-talet.

Värdet av det som produceras i ekonomin – förädlingsvärdet – tillfaller dels arbetstagarna i form av löner och sociala avgifter, dels ägarna som har gjort investeringarna. Allt som tillfaller ägarna är dock inte vinst utan den så kallade avskrivningsandelen går åt till att ersätta förslitet kapital, till exempel maskiner och lokaler. Hela förädlingsvärdet i ekonomin kan alltså fördelas på tre komponenter:

  • Löneandel – arbetstagarnas löner och sociala avgifter
  • Avskrivningsandel – del av kapitalavkastningen som går åt till att ersätta förslitet realkapital
  • Vinstandel – avkastning till ägarna

Hur dessa andelar har utvecklats över tid har ibland varit uppe i den allmänna debatten. Grundfrågan har gällt vilken andel som har växt mest: löntagarnas eller kapitalägarnas? Ser man till de senaste 20-30 åren har dock utvecklingen inte varit särskilt dramatisk. Som framgår av diagrammet ovan har löneandelen hållit sig relativt stabil ända sedan mitten av 1980-talet. En viss tendens finns i och för sig till att avskrivningsandelen ökat. Det skulle i så fall kunna förklaras av att produktionen blivit mer kapitalintensiv. Vinstandelen har dock snarare gått i motsatt riktning, i alla fall sedan mitten av 1990-talet.

I slutet av 1970-talet låg visserligen löneandelen på en högre nivå än idag, men detta sammanföll med en situation då näringslivet brottades med stora lönsamhetsproblem och en svag internationell konkurrenskraft. Utifrån detta perspektiv var löneandelens toppnotering inte hållbar utan Sverige tvingades till upprepade devalveringar för att försöka hantera situationen. Först gjordes en mindre nedskrivning av kronan gentemot D-marken 1976. Året därpå följdes detta upp med två större devalveringar. 1981 och 82 gjordes sedan ytterligare två devalveringar om 10 respektive 16 procent. Löneandelen sjönk därefter tillbaka från de osedvanligt höga nivåerna och lönsamheten förbättrades.

Ser man endast till näringslivet, det vill säga utesluter offentlig sektor samt vissa branscher, är bilden likartad. De senaste 20 åren har andelarna hållit sig relativt stabila. Möjligen har det funnits en viss tendens till att avskrivningsandelen ökat något, men förändringarna är små.