Mäta kvalitet i offentlig sektor

Att använda skattepengarna effektivt

Den offentliga sektorn har inte samma drivkrafter som den privata. Det som främst skiljer dem åt är behovet av att skapa vinst för att möjliggöra den egna överlevnaden i den privata sektorn. I båda sektorerna är det dock viktigt att vara produktiv och effektiv, att använda resurserna på bästa sätt. En ökad produktivitet och effektivitet innebär nämligen att resurser som tidigare lagts på en viss produktion kan frigöras och istället användas till annat. Inom offentlig sektor innebär det att använda skattepengarna på bästa sätt.

Men medan det är enkelt att prata om det är det betydligt svårare att mäta och utvärdera det. Och faktum är att i den officiella statistiken har man heller inte gjort det tidigare.

Ingen produktivitetstillväxt i offentlig sektor

Det är relativt lätt att mäta produktiviteten inom den privata sektorn. Man tittar på hur mycket värde en viss produktion skapar, så kallat förädlingsvärde, och jämför det med hur många arbetade timmar produktionen tar. Förädlingsvärdet bestäms av hur mycket marknaden är beredd att betala för produktionen.

När det gäller den offentliga sektorn har den offentliga statistiken däremot utgått från antagandet att produktiviteten är noll.

När det gäller den offentliga sektorn har den offentliga statistiken däremot utgått från antagandet att produktiviteten är noll. I avsaknad av en marknad som värdesätter de producerade tjänsterna har värdet av tjänsteproduktionen i den offentliga sektorn istället definierats som summan av löner och kollektiva avgifter. Om man jämför det med antalet arbetade timmar i produktionen får man snarare fram arbetskostnaden per timme, istället för ett mått på produktiviteten.

Detta har givetvis skapat diskussioner. Hur vet man om skattepengarna används på bästa sätt om det inte finns något sätt att mäta effektiviteten på? Denna diskussion har inte varit specifik för Sverige, de flesta länder har haft ett antagande om nolltillväxt av produktiviteten inom den offentliga sektorn i sin officiella statistik.

Forskning pågår

Anledningen till detta är helt enkelt att det är svårt att beräkna värdet av den offentliga sektorns produktion. Hur mycket är till exempel en hjärtoperation eller din utbildning värd? Dock har allt fler länder börjat kolla på detta och under 2000-talet har flera stora framsteg gjorts. Detta har även samordnats på internationell nivå genom Eurostat och OECD. Målet har varit att hitta en metod för att mäta produktiviteten inom offentlig sektor på samma sätt som inom  den privata sektorn.

För den offentliga sektorn, som saknar en marknad som värderar de producerade tjänsterna, handlar det om att skapa beräkningsmetoder för att mäta kvalitet. Om kvaliteten kan ökas utan att antalet arbetade timmar ökar kan detta anses vara ett mått på ökad produktivitet, och också effektivitet. Arbetet har bland annat lett till att man har delat upp de producerade tjänsterna i två kategorier, individuella och kollektiva tjänster:

• Individuella tjänster är den största delen och inkluderar bland annat utbildning, hälso- och sjukvård, barn- och äldreomsorg samt omsorg om funktionshindrade.
• Kollektiva tjänster inkluderar till exempel försvaret och brandkåren.

Produktivitet kan nu mätas för vissa tjänster

År 2002 tog Europeiska Kommissionen ett beslut om att alla medlemsländer skulle börja mäta kvalitet för de individuella tjänsterna. I Sverige introducerades denna metod i BNP-statistiken i slutet av 2007. Exempel på övergripande kvalitetsindikatorer som ligger till grund för framtagningen av den nya statistiken är bland annat antal elevtimmar i grundskolan och antal sjukvårdsbehandlingar inom hälso- och sjukvården. Detta innebär att det numera går att mäta produktivitet för större delen av den offentliga sektorn på ett liknande sätt som för den privata sektorn.

Det finns jobb kvar att göra

Man ska dock fortfarande vara försiktig när man tolkar denna statistik. Kollektiva tjänster, samt en liten andel av de individuella tjänsterna, mäts fortfarande på det gamla sättet och blandas i BNP-statistiken. Verksamhet som offentlig sektor lagt ut på entreprenad, till exempel friskolor, inkluderas dessutom inte i denna statistik. De räknas in i den privata sektorn. Det finns också behov för fortsatta förbättringar av statistikunderlagen. Det nya beräkningssättet gäller också enbart för statistik som presenteras i fasta priser, inte för statistik i löpande priser. Och för bästa mått borde man använda statistik för årsutfall eftersom kvartalsstatistiken fortfarande baseras på prognoser och ofta revideras vid årsutfallet. Det finns med andra ord fortfarande arbete kvar att göra på detta område.

Att skattepengarna används så effektivt som möjligt är viktigt. Under senaste 10 åren har statistiken gjort stora framsteg men det finns fortfarande arbete kvar. Säkert är att fortsatta framsteg på detta område givetvis kommer att följas av många med stort intresse.