Trumps hot mot frihandeln

Sedan 1990 har över en miljard människor lyfts ur det som FN definierar som extrem fattigdom. Samtidigt har den arbetande medelklassen i den fattigare delen av världen nästan tredubblats. Från att ha utgjort endast 18 procent av arbetskraften 1991 anses numera nästan varannan person som arbetar tillhöra medelklassen eller vara på väg in i den.

En starkt bidragande orsak till den positiva utvecklingen har varit en stadigt växande världshandel. Genom handeln har länder med jämförelsevis låg utbildningsnivå, men med ett lågt kostnadsläge, kunnat ta upp konkurrensen med den rika världen. Tillverkning har flyttat från rika länder till fattiga och förbättrat levnadsstandarden för miljontals arbetare. Samtidigt har konsumenter i den rika världen gynnats genom att fler fått råd att köpa varor som hade varit väsentligt dyrare att producera i de egna länderna.

Tullar på egna exporten

Utflyttningen av industrijobb har dock skapat spänningar i de gamla industrinationerna. Spänningar som Trump framgångsrikt använde sig av i den amerikanska valrörelsen. För trots att den amerikanska tjänstesektorn vuxit med 15 miljoner jobb sedan år 2000 och arbetslösheten inte ens uppgår till 5 procent, finns en påtaglig längtan till tiden då USA var världens starkaste industrination. När då Trump erbjuder en enkel väg tillbaka och dessutom lägger skulden på andra länder och det politiska etablissemanget i Washington, blir det ett lockande budskap för många.

Enligt Trump handlar det i huvudsak om att avlägsna de ”orättvisa konkurrensfördelar” som andra länder tillskansat sig på USA:s bekostnad. I praktiken skulle det handla om att handelspolitiken läggs om i en mer restriktiv riktning – en inställning som för övrigt också delas av många inom den amerikanska vänstern. Uppsagda handelsavtal och tullar ska få industrin att återfå till sina forna glans är tanken.

Detta låter förstås enkelt, men världen är inte enkel. Ekonomier är integrerade med varandra. Finansiella marknader hänger ihop. Produkter och företag är multinationella. Om USA inför tullar för att göra sina inhemska produkter mer konkurrenskraftiga, kommer de samtidigt få svårare att sälja sina exportprodukter. Inte bara genom de tullar som andra länder kommer besvara USA:s protektionism med, utan även genom sina egna. Över 20 procent av USA:s export av industriprodukter är faktiskt tillverkad i andra länder och därmed potentiellt föremål för amerikanska tullar.

Öppet för tolkningar

Frågan många runt om i världen ställer sig är därför om USA verkligen har för avsikt att slå in på en protektionistisk väg. Senast en amerikansk president prövade det var 1930. Utsatt för ett starkt politiskt tryck godkände då Herbert Hoover ett lagförslag från kongressen, Smoot-Hawley Act, som kraftigt höjde de redan höga tullarna. Tullar som senare visade sig strypa världshandeln och bidra till förvärra den ekonomiska depressionen.

Fullt så apokalyptisk behöver man förmodligen inte vara idag. Trots Trumps tuffa retorik domineras den amerikanska kongressen av hans partivänner och dessa är i huvudsak är vänligt inställda till frihandel. Dessutom lämnar hans eget 7-punktsprogram för handeln ett relativt stort tolkningsutrymme. Där säger han sig faktiskt vilja slåss för frihandeln, samtidigt som han hotar med uppsagda avtal och restriktioner.

Dåliga nyheter

Även om den faktiska politiken skulle visa sig mer beskedlig än de hårda orden under valrörelsen, kommer ändå antydningarna om ökad protektionism osedvanligt olägligt. Världshandeln, som varit en viktig motor i den globala välståndsutvecklingen de senaste 25 åren, har under senare tid visat tecken på att tappa fart. Ända fram till finanskrisen 2008 steg exporten i världen i förhållande till den totala produktionen. Som framgår av diagrammet nedan har den utvecklingen dock inte lyckats få ny fart efter finanskrisen. Den globala exportandelen ligger kvar på ungefär samma nivå som för sju år sedan.

Dessutom befinner vi oss i ett läge där de multilaterala handelsförhandlingarna inom WTO kört fast och där framtiden för regionala frihandelsinitiativ, som exempelvis TTIP mellan USA och EU, är ytterst osäker. Kort sagt, om USA nu väljer att skydda sin hemmamarknad med tullar och andra handelshinder, kan den svaga utvecklingen av världshandeln visa sig bli mycket långvarig. I dagens globala ekonomi vore det dåliga nyheter för konsumenter, för företag och för den spirande medelklassen i den fattiga delen av världen – alla som varit beroende av ett starkt handelsutbyte för sitt stigande välstånd.